Q: Ditt arbete har en så självsäker och orädd vibe. Vad vill du att folk ska känna när de möter dina verk?

A: Tack tror jag. Det är nog för att jag jobbat fram en metod i vilken jag känner mig orädd och säker. Jag vill att det ska kännas! Som i: oväntat, vilsamt, ibland modigt. Det här är ju något jag leker mycket med, som skalor, färgställning och mönsterbild. Det ska såklart kännas olika beroende på vad som är överordnat. Men färg väcker känslor och om det tex är en färgställning som skaver så hjälper rutan eller rutmönstret till och lugnar.

Q: När du inte skapar, var hittar du inspiration? Är det i vardagens kaos, eller söker du aktivt upp den på specifika platser eller genom upplevelser?

A: Jag söker inte aktivt upp inspiration mer än att jag ju tar mer eller mindre bra iphonebilder när jag ser något som i n s p i r e r a r. Men jag går väldigt igång på material och saker, samlingar, tv (som i scenografi eller bra färgsatt animation). Det kan också vara mat, text, barnblick, konstupplevelser.

Q: Hur vet du när ett verk är färdigt? Är det en magkänsla, en deadline, eller bestämmer du dig bara för att sluta pilla med det?

A: Allt ovan. Eller magkänsla/dagsform. Ibland blir det inte färdigt. Jag bestämmer mig i något läge för att sluta men om det inte blir bra så blev det inget. Då börjar jag om.

Q: Om din konst var en spellista, vilka låtar skulle vara med? Energifulla anthems, drömska ballader, eller något helt oväntat?

A: Det är så tyst när jag gör och jag tror eventuellt att det syns varför svårt att tonsätta min konst. Men jag lyssnar nästan uteslutande på hiphop och jazz, så det kanske i viss mån genomsyrar hur det b l i r.

Följ @evelina.kroon på Instagram