Karin Cyrén
Karin Cyrén är konstnär, illustratör och författare baserad i Stockholm. I hennes lekfulla bildvärld möts det abstrakta och det figurativa, i berättelser där former, färger och detaljer får ta oväntade vägar.
Karin Cyrén
Sedan examen från Konstfack 2011 har Karin Cyrén rört sig fritt mellan illustration, konst och berättande. Hennes lekfulla och säregna bildvärld rymmer både det abstrakta och det mer figurativa – detaljer, färger och former som får sväva, krocka och hitta sina egna vägar. Det finns något otvunget i hennes bilder, som om de drivs av lust och nyfikenhet snarare än av en bestämd riktning.
Karin har illustrerat ett flertal uppmärksammade böcker, bland annat I en pöl (2018) och Maraton (2019), som tilldelades Snöbollen för Årets svenska bilderbok. Osynligt (2025), med text av Annica Hedin, nominerades till Augustpriset 2025, och i hennes senaste bok Pekbok (2026) utforskar hon bildberättandets möjligheter för de allra minsta. Hennes arbete sträcker sig också utanför boken, till offentlig konst och platsspecifika projekt.
För oss på Fine Little Day har Karins bilder funnits med under flera år, bland annat genom flera uppskattade posterkollektioner. Hennes alldeles egna sätt att låta former och berättelser ta plats har blivit en återkommande del av Fine Little Days värld. Hösten 2026 möter vi hennes bildvärld igen, när den tar plats i utställningen Teckningar, skåp och pölar på FLD Gallery.
UTSTÄLLNING PÅ FLD GALLERY
Teckningar, skåp och pölar
10 OKTOBER – 8 NOVEMBER
LÖR - SÖN, 11 — 16
Fine Little Day Gallery välkomnar Karin och hennes pappa, formgivaren Mårten Cyrén för en utställning som tar avstamp i Mårtens små vägghängda skåp som han skapat som presenter i över 40 år. När Karins färgstarka bildvärld av insekter, växter och fåglar tog steget ut ur böckerna blev skåpen den perfekta ytan för gemensamma experiment. Här visas helt nya möbler samt Mårtens klassiska presentskåp — för allra första gången inför publik.
Q: Ditt arbete har en så stark visuell identitet. Hur vet du när en bild känns som du?
A: Jag tror inte att jag någonsin gör något som inte känns som jag, men jag gör absolut saker som jag inte tycker om ibland. Och ibland gör jag saker som liknar någon annans, eftersom det är väldigt lätt hänt i den här visuellt orienterade tiden. Förhoppningsvis inser jag vad jag har gjort innan det är för sent. Men jag tror också på att stjäla från andra, så länge det är ett medvetet val och jag stjäl från något som ligger långt, långt bort från mitt eget arbetsområde. Jag drivs väldigt mycket av en vilja att se vad jag kan göra härnäst, och jag känner ingen glädje i att upprepa mig själv. Det är kanske inte alltid en särskilt bra drivkraft att ha som illustratör, men jag tror att det är just den drivkraften som känns mest som jag.
Q: Färg verkar spela en stor roll i ditt arbete. Väljer du färger intuitivt, eller finns det en mer strategisk tanke bakom de här fantastiskt djärva kombinationerna?
A: Det är en blandning av intuition och ett aktivt sökande efter färger och färgkombinationer. Jag tror att det finns något som kan beskrivas som en perfekt tonträff när det gäller färg, och jag är ganska säker på att jag har den. Men jag hatar tråkiga och säkra färger och kombinationer, även när de är harmoniska och ”korrekta”, och jag försöker hålla mig borta från färgtrender så gott jag kan. Jag står för färgläggningen av Liv Strömquists böcker, och i det arbetet har jag behövt komma på så många konstiga färgkombinationer och fundera över hur de påverkar berättandet. Det har varit fascinerande. Om jag får slut på idéer letar jag aktivt efter inspiration någon annanstans, och mode är en fantastisk källa. Hermès webbshop är ett hett tips!
Q: Du rör dig mellan illustration, böcker och konst. Förändras ditt sätt att tänka beroende på medium, eller är allt en del av samma visuella språk?
A: Jag tycker att mediet förändrar mitt sätt att tänka, både tekniskt, visuellt och idémässigt. Böcker är naturligt nog väldigt idédrivna – berättelsen kommer först och det visuella språket måste användas i berättelsens tjänst. I andra typer av projekt, eller när jag bara ritar något snabbt, kan tekniken, materialet, en färg eller ett motiv komma först. När jag arbetar med ett offentligt konstuppdrag eller ett illustrationsjobb finns det alltid någon form av brief som ligger till grund för arbetet. Mediet förändrar alltså hur jag tänker, men det visuella språket är alltid mitt eget och kommer att fortsätta utvecklas när jag provar det i olika medier.
Q: Ditt arbete känns ofta lekfullt utan att kännas barnsligt. Hur håller du den balansen?
A: Jag vet inte! Jag är intresserad av barndomen, jag älskar att arbeta för barn och jag försöker använda lek som en metod och en källa till inspiration. Jag dras inte till en typisk ”barnestetik”, och jag tror att barn har en förmåga att förstå och uppskatta alla möjliga sorters estetik. Kanske är det därför.
Q: Var hittar du allt det som sedan hamnar i ditt arbete? Är du en samlare, en person som skärmdumpar allt, en anteckningsboksperson – eller litar du helt enkelt på att hjärnan kommer ihåg?
A: Jag litar mest på min hjärna. Jag brukade samla på saker och föra anteckningsböcker. Just nu är jag mer intresserad av att göra mig av med saker, och mina anteckningsböcker består mest av att-göra-listor. Jag arbetar när jag är i min studio, och det som kommer ut ur min hjärna är det jag får arbeta med. När jag inte är i studion gör jag inget annat än att hämta barn från skolan, laga mat, städa och fånga pokémons (som jag faktiskt samlar på!).
Q: Och slutligen: Vad arbetar du med just nu som du ser extra mycket fram emot?
Just nu ser jag verkligen fram emot utställningen på Fine Little Day! Jag ser fram emot att hitta ett sätt att fortsätta utforska de material och visuella världar som jag har börjat undersöka i den här processen, fast i någon annan form. Jag vet ännu inte hur. När jag är klar med arbetet inför utställningen och har lite mer plats i studion vill jag bygga ett upphöjt golv med förvaring under. Det kommer också att bli spännande!
