Brian McHenry är en konstnär från Irland som inte är klassiskt skolad, men som arbetar med den största respekt för konsten. Han ritar sig fram, bearbetar känslor och livsavgörande händelser med pennan som verktyg. En person och ett konstnärskap som berörde oss djupt.
Vi dras till konst och skapande som vibrerar och väcker vår nyfikenhet. Med Brians konst var det precis så. När vi ringde Brian och hade vårt första samtal om ett samarbete, blev vi överväldigade av hans ödmjuka personlighet och det sätt han formulerade sin tacksamhet gentemot konsten. Det var en påminnelse om hur viktig konsten och konstnärskapet är. Den hjälper oss att reflektera och bearbeta vår verklighet, den utvecklar både samhällen och oss människor.
Q: Vilka är några av de tidiga influenser du minns från barndomen eller din omgivning som påverkat dig som konstnär?
A: Den tidigaste skulle vara med min mamma och hennes tålamod att sitta med mig och rita bredvid när jag ritade. Hon var mycket begåvad på konst men var tvungen att lämna skolan vid 14 så fick aldrig riktigt en chans att fortsätta sin talang. Jag var alltid fascinerad av att se henne rita och den där förundran över att se någon rita och upptäcka att jag kunde göra det själv har aldrig lämnat mig. Jag såg det som fullständig magi, och det gör jag fortfarande! I en värld som är så flyktig och så full av förluster är det enastående att skapa något som inte fanns tidigare.
Q: Tycker du att en konstnär har en skyldighet gentemot samhället genom sitt arbete?
A:Jag tycker att begreppet "samhälle" är mycket komplext och ärligt talat något som jag kämpar med ibland. Idén om att samhället är en samling av en viss uppsättning värderingar eller normer ignorerar ofta dem som på något sätt står utanför. En del av den mest intressanta konsten har skapats av människor som är marginaliserade och befinner sig i utkanten av det som betraktas som samhället. För mig borde varje ansvar som en konstnär har vara att skapa en känsla av delad mänsklighet och allt vad det innebär på gott och ont. Det verkar både nödvändigt och oundvikligt. För mig är konsten ett direkt resultat av att vara människa, den kommer ur behovet av att uttrycka och förstå vilka vi är och ständigt utforska vad det är att vara människa.
Q: Har du något annat yrke än konst?
A: Jag arbetade inom barnomsorgen innan min fru dog, men nu tar jag hand om mina två döttrar när jag inte ritar.
Q: Sociala medier ger konstnärer utrymme och möjlighet att sprida sina konstprodukter till en bredare publik. Vilka fördelar och utmaningar tror du att en sådan plattform innebär för konstnärer där ute?
A: Jag har haft tur när det gäller sociala medier eftersom de har gett mig utrymme och möjlighet att utveckla och visa upp min konst. Jag är inte formellt kvalificerad eller utbildad och ritade faktiskt inte på många år så jag har alltid kämpat med den sidan av saker. Jag har haft stor tur med det stöd och den uppmuntran som jag har fått på nätet och det har gett mig möjligheter som jag normalt inte skulle ha haft. Naturligtvis finns det utmaningar i allt detta, det finns en motsättning mellan de sociala mediernas omedelbarhet och mitt sätt att skapa konst, som kan vara mycket tidskrävande och processinriktat. Visst har sättet att skapa och konsumera konst alltid utvecklats och bör så göra, men jag tror att det måste finnas en balans. Det är särskilt sant med AI och jag är orolig för att den faktiska processen och handarbetet med att skapa konst håller på att glömmas bort. Designern Marthe Armitage talar om att det behövs tid för idéerna att komma medan vi ritar och jag tror att det är mycket sant. Jag är helt nöjd med att skanna och använda teknik som en del av mitt arbete, men bara som ett annat verktyg. För mig kommer det alltid att handla om det mänskliga och magiska i att göra en markering och se vart den tar vägen.
